About me…

Hi,

My name is Filippa Leijonhufvud-Reading.

I was born and raised in a small town called Sala, in Sweden. My mom worked as a school nurse until she retired and my dad was an architect (he passed away 1989) I have 2 sisters. I’m the youngest ;o)
When I was 16 years old my dad got a job with SIDA, as an architect in Bostwana, Africa. I went to boarding school, and went to visit my parents as often as I could. Loved Botswana! It was such an adventure!

At age 18 I went to San Fransisco, as an au-pair, for one year. Loved my au-pair Family and to this day we stay in contact from time to time. After that, I moved to Stockholm, and worked at various places i.e. Smuggler (restaurant), Modern Museum, Swedish Television (make-up department), Hotel Amaranten…this is what comes to mind…

Then I decided to continue my education and got into a school in Ostersund, in northern Sweden. Stayed there for 2 years, and felt like I wanted to see more of the world.

Got a job on a Norwegian Cruise line called Royal Viking Line, as a Stewardess. At that time there were only Scandinavian stewardesses, and the largest ship took about 850 passengers! We thought that was a big…The ship took me around the world for 5 years.

In between my contracts, on the ship, I decided to become a massage therapist and went to Axelsson’s Gymnastiska Institut in Stockholm, and got certified.

Met my husband on the ship! He was working as a Stage Manager. We moved to Los Angeles, CA and stayed there for a little over 5 years…After going through the Rodney King beating, mudslides, fires, OJ Simpson trail, and the Northridge Earthquake – I said: Time to move!

Since my husband was still dealing with Cruise Lines it was natural to move to Florida. Where many cruise lines are located.  Plus, non of us like the snowy winters, but like the shorts and t-shirt weather.

During the years we have added dogs to our Family. Started with a chocolate Labrador. He’s name was Marabou. A goofy, funny guy! He lived until he was 15 plus years. We adopted Molly from the Humane Society. I saw her, and totally fell in love! Molly was a mix Lab and Golden. Sooo loving and wonderful. She passed away at the age of 12ish.

Found Emma, a Australian Shepherd on line…Fell in love with her face! She was 6 months old when we got her in 2009…our latest addition is also an Australian Shepherd, born Dec 25th 2010, her name is Freja. LOVE OUR “KIDS”!

I have always been active and completed 4 full marathons and a few 1/2 marathons (don’t know how many) I love being creative and I paint oil paintings…Mostly faces of dogs…just because I love them! Love music, dancing, photography, travel, yard work…

For the past 10 years I’ve been working as a Realtor…and really enjoying it!

…and this is “My Journey”…

 

9 Comments

9 thoughts on “About me…

  1. Filippa, what an amazing account of your situation.
    I went through the big C over 10 years ago, and have come out the other side a better and more calm and appreciative soul… just to be able to wake up in the morning and get out of bed, whether it’s sunny or rainy, I try to make the most of every day… and smile through it whatever happens to me during that day.
    I called my sister in Australia on her birthday March 2nd,this year, only to find out she is going through exactly the same as you, diagnosis, masectomy and chemo, just finished…. she has felt like crap but is such a trooper and continues to work… she marries people all over Queensland Australia, and shaving her head and wearing a wig haven’t stopped her one bit..
    If you want to find her she is on FB Amanda Church.
    My thoughts are with you and Brian, and that you keep very well and positive and busy and kick that shit right out of your body.
    Sending you huge lots of Puss och Kram… xxxx

    • Shaun,
      It’s definitely a wake up call, and a time to reflect on “things” and life! I’m already more grateful and seeing this “brighter” than “before”… ;o)
      I will be-friend your sister…hopefully she will accept me!
      Much LOVE from both of us!!!

      Puss o Kram,
      Filippa

  2. Hej Filippa,
    Såg din post på FB och har nu precis läst din blogg från början. Du låter så otroligt stark och jag är så imponerad av ditt skrivande! Jag är säker på att du kommer ta dig igenom detta. Vi har ju aldrig träffats men din blogg berör definitivt och jag kommer följa dig här och skickar styrkekramar genom cyberspace från Toronto! Sköt om dig Filippa och fortsätt skriv. Lycka Till på vägen mot “recovery”!!

  3. Hej Filippa! Wow jag vet inte riktigt hur jag skall börja, och det var rena ramen slumpen att jag kollade på FB och såg ditt blogg. 1991 när min man och jag hade mönstrat av lustjakter och varit gifta i ett år fick jag diagnosen cancer i underlivet som jag hade haft i ca två år. Ingen sjuk försäkring så jag åkte hem till gamla Svedala och opererades och efter det blev det 25 strålnings behandlingar. Fick opereras igen några år senare på Imperial Point Medical Center (hade nu sjuk försäkring). Då var det ingen som skrev några blogg, så för det mesta teg jag om mina känslor och den fruktansvärda ensamhets känslan jag kunde få ibland. Jag beundrar dig som är så stark att du kan dela med dig om din cancer behandling. Jag kommer ihåg att jag hatade den där jävla cancern som växte inne i min kropp, jag ville bara att den skulle bort. Du är stark Filippa så detta blir ditt 5 marathon som du måste kämpa dig igenom. One day at the time with babysteps, and you vill make it through somehow you will because you have to. Tack för att du delar med dig. Bamse kram ifrån Chris i Cahuita Costa Rica.

  4. Hej Filippa. Mitt Namn är Louise Rodenberg – bosatt mellan Malmö & Lund. Min vän Lise-Lotte från Canada tipsade mig om din blogg. Jag bor kvar i Sverige medan Lise-Lotte flyttade från landet när vi slutade skolan. Men vi har fått kontakt igen sedan ett par år tillbaka. Jag har läst din blogg och din resa med cancern. Själv befinner jag mig i samma situation som du – jag kallar den ” cancerbubblan ” Jag har ingen blogg men jag är en öppen kvinna som delar mina tankar och känslor via min facebooksida. När jag läser din blogg så är det så jättemycket jag känner igen. Alla biverkningar, känslor och hur vi kommer att se på livet. Livet får en annan innebörd när livet plötsligt ställs på sin spets – som när vi tex drabbas av en mkt svår sjukdom. Jag har fått 6 cellgiftsbehandlingar och har 11 kvar. Min tumör i bröstet var så pass stor att de inte har vågat röra den ännu….men nu efter 6 behandlingar så har den krympt så pass att operation är nu bestämd till 10 juli. Efter operationen väntar fler behandlingar och strålning under hela hösten. Känner du för tt prata via nätet med någon i samma situation så finns jag här. Jag kan tycka ibland att det är skönt att prat, skriva med någon som förstår precis, som befinner sig i samma situation. Sök på facebook: Louise Rodenberg så kan vi bli vänner där. .Sänder dig många Kramisar fyllda med styrka & Kärlek ! Cancern skall vi gemensamt övervinna !

    • Hej Louse,
      Jag ser att du skrev detta i maj…och jag måste ha varit inne i min chemo bubbla för det är första gången jag läser ditt inlägg! Vi är ju vänner sedan ett tag…men ville iallafall skriva och tacka för dina fina rader…och YES! Cancern skall vi övervinna!
      Kramisar tillbaka föralltid och varje dag!!!
      Filippa

  5. Hej Filippa,
    Kommer du ihåg när vi lekte “Ryska Posten”..???..
    Fantastiskt att det har gått bra i livet för dig, och att du verkar trivas…

  6. Hej,roligt att du svarade. Det var min broder som skickade en länk till din blog och undrade om det var min ungdomsförälskelse…
    Ska kolla med han, hur har hittade din blog. Men jag har också förstått att vi har någon gemensam bekant.
    Jag har haft mitt yrke och liv inom idrotten, men numera är jag pensionerad efter en riktigt ordentlig hjärtinfarkt. Stressade tyvärr lite för mycket…
    Efter ett liv på resande fot så känns det ändå rätt skönt att bara få vara hemma utan några förpliktelser. Hemma är Uppsala, Björklinge.
    Har nu också ett barnbarn på 6 månader som heter Tora, som jag försöker skämma bort så gott jag kan…
    Min hustru tjatar på mig om att vi borde åka till Fort Lauderdale och ta en jorden-runt-kryssning, men jag känner mig inte mogen eller har ork för några långresor än. Så det blir ett tag till med fötterna på bordet…

    Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för dig-

    Krya på dig, och jag hoppas att du får en så god jul och ett så gott nytt år som möjligt.

    Kram
    Anders

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s